Fascismen, en korporativistisk pliktetik.

Fascismen, en korporativistisk pliktetik.

Utifrån ett studium av Fascismens Doktrin av Benito Mussolini, i en översättning till

svenska i två delar med fotnoter, gjord av en okänd översättare på 1930-talet. Jag

citerar stycken ur vissa av de relativt korta kapitlen, endast i undantag hela kapitlet,

och kommenterar dessa citat. Fotnoterna har kortats och flyttats så att de kommer

direkt efter det kapitel där de noterats.

Det är oklart om fotnoterna funnits med i originalet av Doktrinen eller om det är en

ambitiös översättare som tillfört dem. Vanliga parenteser () verkar översättaren ha

tillfört för tydlighet. Hakparenteser [] har jag tillfört. All text i kursiv eller gulmarkerad är Doktrinens,

övrig är min.

Första delen

Kapitel 2

Fascismens människa är en person, som uppgår i sitt folk och sitt fosterland och som

däri känner en morallag, vilken samlar både individer och släkten i ett liv för

gemensamma traditioner och uppgifter, en person, som därför undertrycker driften

till ett liv, inneslutet i njutningens trånga cirkel, för att i stället genom pliktkänslan

söka frammana ett högre liv, som icke är begränsat till tid och rum.

Det är tydligt att Mussolini ville skapa en grandios ideologi som kraftigt skilde sig

från tidigare och även samtidens. Här blandas transcendens med plikt och

uppgivandet av själv, för kollektivets bästa. Pliktetiken ges religiöst normerande

verkan. Är det flum eller en användbar doktrin i praktisk politik?

I Sverige fick vi efter WWII en kung med valspråket Plikten framför allt. Det

socialistiska kollektivet kräver sin tribut, även av kungar.

Kapitel 3

[Fascismen] Den uppfattar livet som en kamp, i det den anser det tillkomma

människan att åt sig erövra en henne värdig livsform, samt, framför allt, att av sig

själv skapa ett till livskampen tjänligt instrument (fysiskt, moraliskt, intellektuellt).

Detta gäller för den enskilde individen likaväl som för nationen och för hela

mänskligheten (4). Härav det stora värdet av kulturen i alla dess former (konst,

religion, vetenskap), och den utomordentliga betydelsen av uppfostran.

(4) Utvecklat från ett tal till Politeama Rossetti i Trieste 1920.

Den vackra striden, en fläkt av idealen från det gamla Sparta. Fred leder till

förnöjsamhet, som leder till förslappning, som leder till likgiltighet inför förlusten av

tidigare erövringar. Livet kan bara levas av den som är redo att dö. Idag är en bra dag

att dö, Geronimo!

När jag varit mental tränare för idrottande ungdomar har jag ibland gett exemplet att;

Vunna segrar är inte en bekväm fåtölj för avdankade generaler, vill man fortsätta

vinna måste de vunna segrarna istället vara en språngbräda för hungriga korpraler!

De tävlingsinriktade ungdomarna förstår budskapet.

1 av 10

Kapitel 4

Livet sådant en fascist uppfattar det; är därför allvarligt, strängt, religiöst: det

framleves helt i en värld, som upprätthåller andens känsla för moral och ansvar.

Fascisten föraktar det ”bekväma” livet (6).

(6) 1926, 28 mars, vid fascistpartiets sjunde årsdag av dess bildande.

Livet är en strid, ja mer än så, tycks Mussolini mena, i samsyn med poeter från

samma tid. Det är striden som är livet. Lite som att vägen är viktigare än målet.

Under förutsättning att man strider av rätt skäl, med rätt moralisk motivation och rätt

etiskt och religiöst förhållningssätt till sin strid.

Hur mycket av miljöfundamentalism kan sägas bejaka samma tänkesätt? Vi måste

stoppa bilarna, måste kasta blod på pälsbutikens fönster, måste tvinga andra till

veganism. För att rädda och tillfredsställa vår egen existens.

En klassisk liberal kan tänka asketiskt om sin egen tillvaro, men vore totalt

främmande för att tvinga andra till samma levnadssätt.

Kapitel 6

Fascismen tror icke på möjligheten av en ”lycka” på jorden av det slag, som

föresvävade den socioekonomiska litteraturens målsmän under sjuttonhundratalet,

och avvisar därför varje teleologisk konstruktion, som förmenar, att mänskligheten

vid en viss tidpunkt i historien skall komma att uppnå ett slutgiltigt ekonomiskt

system.

Det är marxismen som förkastas. Socioekonomiska faktorer, ett uttryck som än idag

används flitigt av svenska socialdemokrater för att beskriva orsaker till allt från

ohälsa till grov brottslighet, förkastas av doktrinen. Istället ses bristande moral som

orsak.

Marx materialistiska beskrivning av klasskampen som en klasskamp mellan

kapitalägare och arbetare förkastas. Socialismens triumf som det ekonomiska system

som kommer att segra och därefter bestå för evigt, förkastas.

Istället förordas, som vi ska se, alla medborgares inordning i Staten.

Socialismen har inte bestått provet. Det vet vi hundra år senare. Monopolkapitalism

ger inte heller den frihet till individerna som liberaler eftersträvar. Finns det någon

variant av kapitalism vi inte prövat? Finns det något annat ekonomiskt system värt att

prova bland alla filosofier och ideologier som inte uppmärksammats? Måste vi tänka

ut helt nya?

Här är vi på sätt och vis på samma ruta som fascisterna var för hundra år sedan. Inte

som ”fin du siècle” panik som ofta beskrivits inför det okända efter det kommande

sekelskiftet, utan som något slags ”nouveau siècle”. Här har vi ett helt nytt

århundrade att jobba med och vi har ingen aning om vad vi ska göra med det. Min

lättsinnigt fria tolkning av den politiska oron i världen idag.

2 av 10

Kapitel 7

Såsom antiindividualistisk är fascismen till för Staten, men även för den enskilde, i

den mån denne är ett med Staten, i vilket begrepp människan under sin historiska

existens funnit sitt universella samvete och sin vilja (11). Fascismen är däremot

motståndare till den klassiska liberalismen, som framföddes ur ett behov att reagera

mot det absolutistiska styrelsesättet, och som sedermera spelat ut sin roll, i och med

att Staten omgestaltas till att bliva sitt folks samvete och vilja. Liberalismen

förnekade Staten i den enskilde (12). och om frihet är attribut till en verklig människa

och icke blott till den abstrakta skenbild, vartill liberalismen formade individen, då

är fascismen även för friheten, den enda frihet nämligen, som har en verklig

innebörd, Statens och den med Staten sammanhörande individens frihet (13). För

fascismen uppgår nämligen allt i Staten, intet mänskligt eller andligt existerar - eller

än mindre har något värde - utanför Staten. I denna mening är fascismen totalistisk

och den fascistiska Staten, som i sig sammanfattar och förenar alla värden, uttolkar,

utvecklar och fördjupar folkets hela liv (14).

(11) Fascismens Generalrapport 1929

(12) Tal i deputeradekammaren 13 maj 1929

(13) La nouva politica del l’Italia 24 mars 1924

Vad ska man säga? En illustration så god som någon till varför jag väljer Klassisk

Liberalism. Detta var hela kapitel 7. Notera hur viktig Staten är, stavas genomgående

med stort S, medan inte ens fascismen får stort F.

intet mänskligt eller andligt existerar - eller än mindre har något värde - utanför

Staten. ”För mig spelar det ingen roll”, sa Morgan Johansson i riksdagsdebatt om

statens misslyckande att upprätthålla tryggheten i samhället. Så när Staten, och då

menar jag den starka staten som bland andra Tage Erlander hyllade och

socialdemokraterna önskat göra till sin egendom, misslyckas, då kvittar det för

Sveriges justitieminister. Förmodligen för att Staten inte kan misslyckas (i

socialisternas ögon), och skulle den misslyckas så har den ändå inte misslyckats.

Kapitel 8

Utanför Staten existerar varken individer eller grupper (politiska partier, föreningar,

syndikat, klasser) (15). Därför är fascismen motståndare till socialismen, som genom

klasskampen dämmer upp det historiska framåtskridandet och saknar förståelse för

den statliga enheten, i vilken klasserna sammansmälta i en enda ekonomisk och

moralisk realitet; och på samma sätt är fascismen motståndare till klassyndikalismen.

Men inom den ordnande Statens gränser erkänner fascismen de berättigade krav,

vilka på sin tid ledde till uppkomsten av de socialistiska och syndikalistiska

rörelserna, och fascismen bereder denna strävan plats i det korporativa system, däri

alla intressen samverka för Statens enhet (16).

(15) Tal i deputeradekammaren 26 maj 1927

(16) Vid installationen av partiets nya direktorium 7 april 1926

3 av 10

”Det får inte finnas vi och dom - Det finns bara vi.” - Olof Palme. Socialist eller

fascist? Är alla medborgare endast undersåtar i den socialistiska Staten?

Ett datum alltid värt att notera i svensk modern historia är den 10 juni 1932. Den

dagen beslutade riksdagen om tvång för icke mejerianslutna bönder att betala

straffavgift till mejerierna om de sålde mjölk själva, utan mellanhänder. Eftersom

sådant beteende var osolidariskt med de mejerianslutna bönderna och ledde till osund

konkurrens i den då rådande lågkonjunkturen.

Ansvarig för detta lagförslag var jordbruksminister Bo von Stockenström, frisinnad.

Han har i sina memoarer, Händelser och resor – Minnen från 40 år i politik, jordbruk

och skog, år 1958 beskrivit hur han hämtade inspiration till denna lag från en

studieresa till Italien där han fick det fascistiska systemet beskrivet för sig. I

memoarerna beskriver han även trevligt umgänge de tyska nazisterna under 30-talet.

Socialdemokraterna var först emot lagförslaget, eftersom det skulle minska den

personliga friheten i riket. Men insåg snart att de själva i nästa steg skulle kunna

införa liknande regler för fackföreningarnas räkning. Därmed röstade också de för

lagen. I och med Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan arbetsgivare och fackföreningar var

den korporativa samhällsmodellen cementerad i Sverige. När svenska politiker i EUsammanhang

kräver den svenska modellen som likare för hela EU innebär det att

man kräver det fascistiskt-korporativa systemet som övriga Europa övergav efter

WWII.

Kapitel 9

Människorna bilda klasser alltefter arten av deras intressen och de sluta sig samman

i olika organisationer, beroende på den ekonomiska verksamhet de bedriva, men först

och främst äro de delaktiga i Staten. Denna är emellertid icke att fatta såsom ett rent

numerärt begrepp, såsom ett antal enskilda individer, vilka tillsammans utgöra den

mångfald, som benämnes folket.

Fascismen står sålunda i motsättning till demokratien, som i folket ser blott den stora

mängden, och som vill sänka människorna till flertalets nivå. (17)

(17) Gerarchia 1922

Korporativism är en alternativ demokrati. Den kan liknas vid en bikupedemokrati.

Det vill säga ingen demokrati alls. Här är Staten allt. Korporativismen fick till och

med stöd av katolska kyrkan via Quadragesimo Anno, år 1931, som utgavs till 40-

årsminnet av den mer kända socialpolitiska encyklikan Rerum Novarum av påve Leo

XIII. I QA uppmanar påve Pius XI till kamp mot både socialismen och kapitalismen.

Dock förbehöll påven att äganderätten skulle bevaras och skyddas av staten.

Där har vi alltså den säck vari den svenska funktionssocialismen förvarades innan

den lanserades i socialdemokratisk påse av Gunnar Adler Karlsson. Formellt bevarar

staten äganderätten, men tömmer den på allt innehåll.

4 av 10

Ägandet lämnas kvar som ett tomt skal i privata händer, medan alla skyldigheter

dikteras av Staten, med Statens bästa för ögonen. Detta synsätt öppnade redan på 30-

talet för stängsellagen, strandskyddslagen, handredskapsfisket, allemansrätten och på

senare tid för miljöbalkens äganderättsinskränkningar.

Kapitel 10

Denna högre personlighetens idé kan väl såtillvida sägas vara till i nationen, som

den är identisk med Staten. Men nationen är ingalunda upphovet till Staten, såsom

det framhölls i de gamla naturalistiska lärosatserna, vilka lågo till grund för det

publicistiska författarskapet i nittonde århundradets nationalstat, som skapas av

Staten, och denna senare förlänar folket - vilket är medvetet om sin moraliska enhet -

en vilja och därigenom en ändamålsbestämd tillvaro.

Teleologisk = ändamålsbestämd, ibland duger det, ibland inte, för Mussolini. Här

spåras både en värdenihilism och en rättspositivism. Båda använda för att förkasta

naturrätten, vilken använts för att beskriva och rättfärdiga de flesta andra politiska

samhällssystemen.

Värdenihilismen är väsentlig inom anarkismen, som inte fått särskilt stor spridning i

Sverige. Rättspositivismen däremot, har inte minst via professor Hägerström och

uppsalaskolan erhållit stort genomslag i svensk socialdemokrati och all lagstiftning

från 30-talet och framåt.

Både för fascismen och socialdemokraterna har Staten och dess makt varit det

centrala för deras politiska ansträngningar. Det är möjligt att de haft olika ambitioner

för vad som bör åstadkommas med den makten. Men några anmärkningsvärda

skillnader i korporativismen har det inte inneburit. Med reservation för att den

italienska fascismen verkade så mycket kortare tid än den svenska socialdemokratin,

så vi vet inte hur den kunnat utvecklas hade den getts 90 år.

Kapitel 11

Nationen är såsom Stat en etisk verklighet, som existerar och består allenast så länge

den är stadd i utveckling. Skulle den stanna i sin utveckling, vore det liktydigt med

dess död. (20)

(20) Jag tror, att folken … om de vilja fortbestå, måste utveckla en viss vilja till makt;

i annat fall leva de ett vegeterande och tynande liv och komma att bliva ett byte för

ett starkare folk, hos vilket denna vilja till makt är utvecklad i högre grad.

Tal till senaten 28 maj 1926.

Det första stycket påminner lite om Peters princip - ”i varje hierarki tenderar de

anställda stiga till sin nivå av inkompetens”. När allt blivit utjämnat, så att

avancemang, förändring inte längre är möjlig inom systemet, ett slags 0° byråkratisk

Kelvin, kommer den förändring som tiden alltid har i sitt släptåg, oundvikligen att

komma utifrån.

5 av 10

Den gamla uppmaningen, stå på dig - annars gör någon annan det, står på dig, gör sig

påmind. Den som inte söker egenmakt kommer att leva i vanmakt. Ett folk, en nation,

som inte bemödar sig om makten över sitt eget territorium kommer att förlora sitt

territorium eller gå under som folk. Detta torde vara mer universellt än fascistiskt.

Kapitel 12

Den fascistiska Staten som är en högre och mäktigare form av det personliga, är en

kraft, men en andlig sådan. I denna kraft samverka nämligen alla former av etiskt

och intellektuellt mänskligt liv. Därför är Staten icke inskränkt att utöva allenast

enkla ordnings- och skyddsfunktioner, vartill liberalismen ville begränsa Statens

uppgifter. Staten är icke blott en mekanism, som verkar inskränkande på

omfattningen av den enskildes förmenta frihet. Den är en levande form och norm en

individens stränga disciplin, som behärskar såväl vilja som intellekt. Dess princip,

den centrala inspirationen och väckelsen hos individen såsom verksam i det

medborgerliga samhället, tränger till djupet av och förankrar sig i människans

hjärta, vare sig det tillhör en handlingens eller en tankens man, en konstnär eller en

vetenskapsman; man kan då säga, att den är själen i hans själ.

Och därför kan Statens huvudminister beordra folket att öppna sina hjärtan. Den av

fascism besatta människan är inte, får inte, vara en rationellt tänkande varelse. Hon

måste vara en intuitiv förlängning av Statens ande.

Andra delen

Kapitel 3

I avseende å mänsklighetens framtid och utveckling i allmänhet - och således utan

särskild hänsyn till nutidens politik - tror fascismen framför allt icke på vare sig

möjligheten eller nyttan av den eviga freden. Fascismen ställer sig sålunda avvisande

mot pacifismen, vars rätta natur är undflyendet av kampen, fegheten - framför

uppoffringen.

Som AFA då. Det är fint att kasta sten på meningsmotståndare. Dölj gärna ansiktet

och gör våldsamma utfall mot både individer och samhälle för mesta möjliga

skadeverkning. Helt i skydd av anonymitet och utan personligt ansvar. Doktrinen

säger sig sky fegheten, men visar hur den hos andra kan nyttjas av de starka.

Kapitel 5

Att de ekonomiska händelserna - upptäckten av råvaror, nya arbetsmetoder, tekniska

uppfinningar - hava sin stora betydelse, förnekar ingen, men att de skulle med

uteslutande av alla andra faktorer utgöra tillräcklig förklaring till mänsklighetens

utveckling, är ett absurt påstående. Fascismen tror alltjämt på det heliga, på

hjältemodet d.v.s. på handlingar, som äro opåverkade av vare sig omedelbara eller

medelbara ekonomiska motiv.

6 av 10

Med ogillandet av detta förkastade exempelvis svensk socialdemokrati både Jungs

arketyper och alla föreställningar om att individers handlingar påverkar

samhällsutveckling och historia. Efterkrigstidens hjältar i Sverige har varit antihjältar.

Pappa Ben Cartwrights moraliska föredöme och försvar för äganderätt, frihet och

rättvis behandling i alla lägen förlöjligades titt som tätt.

I hemlighet har dock svenskarna i hundra år avundats amerikanernas självklara

stolhet över sitt land och sitt system, sin konstitution, sin frihet. Ingen annan stans har

raggarkulturen med amerikanska bilar och amerikansk klädstil fått sådan utbredning

som i Sverige. Svenskarna har apat efter en del och hånat en del av det amerikanska,

men lika tvärsäkert som amerikanerna, har svenskarna hävdat att det egna landet är

världens bästa, med världens bästa svar på alla frågor.

Så bra har Sverige naturligtvis aldrig varit och egentligen har svenskarna vetat om det

hela tiden. Men den privata, enskilda beundran av den amerikanska stoltheten i

kombination med det kollektiva tvånget att alltid framhäva en positiv sverigebild har

bidragit till förödande inrikespolitiska konsekvenser.

Kapitel 5, forts.

Fascismen bestrider möjligheten att realisera detta materialistiska lyckobegrepp och

låter socialekonomerna från adertonde århundradets första hälft behålla det för sig

själva. Fascismen godtager sålunda icke identiteten välstånd - lycka, som innebär, att

människorna skulle sjunka ned till djurens nivå, utan behov av annat än att äta sig

tjocka och feta, eller sålunda till ett blott och bart vegetativt liv.

Har det inspirerat miljöpartiet? MP är det svenska parti som avsevärt mer än andra

vänder sig emot materialismen, kanske det enda. Så kallas också den gröna rörelse

ofta för de gröna fascisterna. De är ofta pigga på att åberopa avskaffande av

demokratin för att genomföra sina förslag, som de påstår att naturen kräver. En

religion där naturen är gud och de gröna fascisterna dess profeter och kardinaler.

'

Kapitel 6

Efter socialismen krossar fascismen alla de demokratiska ideologiernas komplex och

avvisar dem såväl ifråga om deras teoretiska premisser som beträffande deras

praktiska tillämpning och utformning. Fascismen bestrider, att flertalet blott på

grund av detta enkla faktum, att det är flertal, skulle vara i stånd att utöva styrelsen i

de mänskliga samhällena och att göra detta genom att periodiskt bliva konsulterat.

Jodå, det finns brister även i demokratin. I demokratin kan majoriteten hävda rätt i

kraft av sin numerär, men den kan inte objektivt hävda sanning eller fakta därur.

Därför måste man begränsa demokratins räckvidd till att endast omfatta frågor där

majoritetens beslut är oundgängligen nödvändigt.

7 av 10

I övriga fall måste majoriteten tåla att individerna själva fattar beslut om sina

angelägenheter utifrån sina preferenser. Att överlåta dessa beslut eller alla beslut till

Staten, som fascisterna önskade, vore att göra ont än värre.

Kapitel 7

[Inledningen hänvisar till Ernest Renan 1823-1892, liberal och hans kritik av

Pariskommunen i La Réforme intellectuelle et morale (1871) samt hans tal, Vad är en

nation, (1882). Trots att han var liberal förordade han en feodal monarki på elitistisk

grund, med heder och plikt som ledord. Nogsamt bortglömd av senare liberaler]

Renan, som hade förfascistiska ingivelser, i en av sina filosofiska meditationer [skrev]

- ”äro produkter av mänsklig verksamhet, det vore en chimär, om man trodde sig

kunna göra förnuftet omedelbart tillgängligt för folket och genom folket. För att hålla

förnuftet i världen vid makt är det icke nödvändigt, att alla människor göras

delaktiga av detsamma. I varje fall skulle ett försök i sådan riktning icke kunna

fullföljas av den grunda demokratien, som snarare synes ägnad att utsläcka varje

högre kultur och vetenskaplig disciplin. Principen, att samhället är till blott för deras

välfärd och frihet, vilka utgöra samhällets medlemmar synes icke väl överensstämma

med naturens ordning, enligt vilken allenast arten kommer i beaktande och individen

däremot synes få stå tillbaka. Det kan i högsta grad befaras, att sista ordet från en på

detta sätt uppfattad demokrati (jag skyndar mig att framhålla, att den kan uppfattas

även annorlunda) skulle peka hän mot ett samhällstillstånd, i vilket en degenererad

folkstam icke skulle hava annan sysselsättning än att njuta den vulgära massans

lägsta fröjder.”

I Amerika 19 november 1863, avslutade Abraham Lincoln sin Gettysburg address

med orden; ”- that this nation, under God, shall have a new birth of freedom - and

that government of the people, by the people, for the people, shall not perish from the

earth.”

Varken Renan eller Mussolini verkar ha gillat den amerikanska utsikten till folkligt

styre. Vi trodde nog att historien viftat bort deras invändningar. Men utvecklingen

efter kalla krigets slut ger att inget längre är absolut säkert.

Alva Myrdals bok från 1934, Kris i befolkningsfrågan ger många inblickar i en

socialdemokratisk ”totalsyn” på samhällets utformning och styrning, ett par exempel:

- ”Den profylaktiska socialpolitikens direkta uppgift är att framskapa ett bättre

människomaterial.”

- ”Problemet gäller i sista hand: hur skola vi kunna höja människomaterialets kvalitet

i takt med det moderna livets anspråk?”

Hur kan det komma sig att mello är en angelägenhet för den statliga televisionen och

varför lockar det så stor andel, av vad som vid det här laget borde vara en väl renad

och uppfriskad folkstam, att dega i folkhemmets soffor vid utsändning. Har de

verkligen inget bättre och mer uppbyggligt för sig?

8 av 10

Klimathotet används idag på liknande sätt. Inte ska folk åka bil när de kan gå eller

cykla. Eller varför inte packa in dem i politiskt ägd kollektivtrafik, som blir deras

enda tillgängliga transportmedel när man låst in dem i satellitenklaver runt städerna, i

enlighet med futurismen och Le Corbusiers idéer.

Kapitel 8

[om liberalismens tillkortakommande]

Från 1870 till 1915 kommer därefter den period, under vilken den nya trons

[liberalismen] förkunnare själva erkänna sin religions undergång, sedan den slagits i

spillror genom dekadentismen i litteraturen och aktivismen i den praktiska politiken,

d.v.s. nationalismen, futurismen, och fascismen. Sedan det ”liberala” århundradet

samlat en oändlig mängd gordiska knutar, sökte man lösa dessa med världskrigets

hekatomb. Aldrig har någon religion krävt ett så ofantligt offer. Men liberalismens

andar voro kanske blodtörstiga? I Våra dagar stänger liberalismen portarna till sina

tempel, vilka övergivits, därför att människorna insett att den agnosticism i

ekonomiska frågor och den indifferenta hållning beträffande politik och moral, som

kännetecknar liberalismen, skulle komma att medföra och även har medfört Staternas

fullständiga ruin.

Detta förklarar, varför nutidens politiska erfarenheter i alla länder äro antiliberala

och det är därför högst löjligt att vilja göra gällande, att dessa erfarenheter skulle

falla utanför historien, liksom historien vore ett för liberalismen och dess profeter

reserverat jaktområde och som om liberalismen vore kulturens slutgiltiga och

oöverträffbara formel.

Var det verkligen liberalismen som ledde fram till WWI? Nog är väl de flesta

historiker ense om att det snarare var liberalismens krav på imperialismen,

kolonialismen och konservatismen som fick de gamla regimerna att förbinda sig till

orimliga lojaliteter och när dessa brast hade de spänt fjädern i den fälla de själva

gillrat så att krig utlöstes automatiskt.

Utgör den vänsterliberala feminismen historiens slut och ideologiska fullbordan? Nej,

naturligtvis inte. Alla samhällsformer, alla styresskick kommer förr eller senare till en

punkt då dess teorier och praktik måste omprövas mot verkligheten, prioriteringar

och måluppfyllelse. För demokratin gäller därutöver att sådan omprövning bör ske

regelbundet och kontinuerligt. Om inte, kommer demokratin att förlora så mycket i

aktualitet att den mister sin legitimitet innan omprövning sker. Jämför med att

reparera en stor skada istället för att serva och underhålla.

Kapitel 9

Att fascismen ställer sig avvisande mot socialismen, demokratien och liberalismen

bör dock icke ingiva den föreställningen, att fascismen vill återföra världen till det

tillstånd som rådde före år 1789, vilket brukar betecknas såsom begynnelseåret för

demoliberalismens sekel. Det är icke möjligt att vända tillbaka.

9 av 10

Och om nittonde århundradet var individens (liberalismen innefattar

individualismen) århundrade, så är det tänkbart, att det nuvarande blir

”kollektivitetens” och sålunda Statens. Att en ny doktrin kan nyttja alltjämt

livsdugliga element hos de andra doktrinerna, är fullkomligt logiskt. Ingen doktrin

har någonsin blivit född helt ny, blankpolerad och förut aldrig skådad. Ingen doktrin

kan berömma sig av absolut ”originalitet. Alla hava sitt sammanhang,

Där fick han rätt, ty nog blev nittonhundratalet kollektivismens och Statens

århundrade som aldrig förr.

Kapitel 10

Hörnstenen i den fascistiska doktrinen är uppfattningen av Staten, dess väsen,

uppgifter och ändamål. För fascismen är Staten det absoluta; individer och grupper

åter det gentemot Staten relativa. Individer och grupper äro överhuvudtaget tänkbara

allenast i den mån de äro till inom Staten.

Lite som Borgerna i Star Trek, du är Seven of Nine, eller benämnd med något annat

nummer, som 800324-3618. Om det så önskas får alla som identifierar sig som pojkar

kalla sig Nisse och alla flickor Lisa. De andra 78 genusidentiteterna får nöja sig med

dessa två. För Staten duger personnumret, namn, kön eller genus är oväsentligt.

Staten som ett väsen, en levande eller andlig organism förekommer på flera ställen i

Doktrinen. Uttalat ser Mussolini den katolska tron som en grund utifrån vilken

fascismen utvecklar sin andlighet, sin moral. Häpp! Kan en devot fascist läsa tre ave

il Duce och bli förlåten?

Kapitel 11

Den fascistiska Staten organiserar nationen, men lämnar därefter tillräckligt

utrymme åt individerna. Den har inskränkt onyttiga eller skadliga arter av friheten

men bibehållit dess väsentliga innehåll. De som härutinnan har avgörandet, kan icke

vara individen utan allenast Staten.

Friheten i den fascistiska Staten består i att veta sin plats och göra sin plikt. I populär

debatt ignoreras detta och allt som ogillas kan kallas för fascism. Men att ha en annan

åsikt än majoriteten är inte fascism. Att förvägra andra att hysa vilken åsikt som helst,

som de själva väljer, det kan däremot betecknas som fascism.

Mats Jangdal 2019-11-26