tis 20 febr 2018

Internet har ända sedan dess tillblivelse i allmänhetens tjänst varit en obehaglig hal tvål för den politiska och mediala makteliten. Vana vid att ha kontroll över informations-

flödet fann de sig plötsligt utmanade av en konkurrent som gav vanliga medborgare, utan vare sig partibok eller journalist-utbildning på Södertörn, möjlighet att få sina åsikter och perspektiv spridda till hela världen. Utan redaktör!...

När de politiska bloggarna började bli stora i mitten av 00-talet, samtidigt som de stora papperstidningarnas upplagor fortsatte att dala, var det därför inte förvånande att enskilda journalister muttrade över 

bloggosfären som en ”kloak”. I dag har det politiska samtalet i allt högre grad flyttat ut på sociala medier, men hotet har knappast minskat i eliternas ögon...

Nu verkar politikerna och mediehusen ha bestämt sig för att gå till motattack. 2018 kan gå till historien som året då svenska politiker, efter att under många år ha kastat lystna blickar mot blotta möjligheten, gjorde ett allvarligt menat försök att ta kontroll över informationsflödet igen. Detta genom att ändra landets grundlagar för att komma åt misshaglig informationsspridning...

Proposition 2017/18:49, som få i Sverige hört talas om, heter kort och gott ”Ändrade mediegrundlagar”. Den handlar om förändringar av grundlagsskyddet för publiceringar på nätet. Officiellt stavas bakgrunden Lexbase, en söktjänst som erbjöd snabb och billig tillgång till kunskap om vilka som förekommit i mål i svenska domstolar. Det finns goda invändningar mot en dylik söktjänst, men den politiska attacken mot tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör ses ur ett bredare perspektiv än så...

I dessa tider när politiska motståndare reflexmässigt anklagas för att presentera ”fake news” och det finns en växande paranoia kring rysk inblandning i alla västerländska val, är det rättning i ledet som regeringen vill se. En återgång till hur det en gång var, med ett allsmäktigt public service och DN och kvällstidningarna som vasaller vid sidan om, är inte möjlig såvida inte Sverige ska kopiera den kinesiska modellen av strikt mediekontroll...

Regeringens blixtkrig mot yttrandefriheten

Väljarkollektivet i välbärgade, demokratiska samhällen accepterar aldrig, på goda grunder, radikal förändring. Sådana samhällen ramlar därför bara in i radikalism genom det ackumulerade resultat av hundratals små – mer eller mindre smygande – expansionssteg. Precis på det viset har det en gång så sunda Europaprojektet gått överstyr...

Varför tenderar byråkratier alltid att expandera medan privata organisationer ibland krymper? Trots allt försöker avdelningschefer överallt, både inom offentlig och privat sektor, att maximera sina budgetar. Svaret är att den privata sektorns budgetäskare, direkt eller indirekt, ansvarar inför ägarna. Det betyder (förstås) att det svider i anslagsfördelarens privata plånbok ifall budgetinvesteringen är dålig...

Anslagsfördelarna inom den offentliga sektorn, ytterst regeringsministrarna, spenderar däremot bara andras (skattebetalarnas) pengar. Politiker som manifesterar ”generositet” löper alltså uppenbarligen ingen personlig ekonomisk risk. Om de inte manifesterar sådan generositet riskerar de däremot en irriterad relation, kanske en konfliktsituation, med de budgetsäskande tjänstemän vars uppgift är att implementera regeringsagendan. En omständighet som förklarar varför politiker gärna godkänner precis så stora anslagsökningar som är möjligt utan att väcka ohanterlig irritation hos skattebetalarna, väljarna...

Anslagsbeviljarna slår därmed två flugor i en smäll: tjänstemannasektorn förblir välvilligt inställd samtidigt som det går att undvika att sända radikala förändringssignaler till väljarkåren. Problemet för samhället är att med tiden så kommer ändå det ackumulerade resultatet av många små förändringssteg, oundvikligen, att utmynna i radikalism...

Rakt genom den politiska historien har det alltid varit regel snarare än undantag just att radikalism smyger sig på. Även byråkratier som utvecklas till bysantinska kolosser har initierats i liten skala. Nästan alltid med en från början fullt förståelig motivering. De första monarkerna var ofta krigare som valdes av andra krigare på grund av att dessa uppfattades som samlingsfigurer (och därmed rikets mest effektiva försvarare). Genom de små stegens expansion – som påstods vara “nödvändig” – tillägnade sig hoven ändå så kallat absolut makt. Monarkerna backades upp av en ideologisk berättelse som dröp av abstraktion och moralism (ju blåare blod desto ädlare människa och därför är en aristokratisk maktordning rentav nödvändig). Vilket inte hindrade att berättelsen köptes av många med hull och hår. På så vis kunde hovets apologeter, till och med när den monarkistiska ordningen var som mest radikal, komma undan med att porträttera kritikerna som radikala och hjärtlösa...

Det är hög tid att låta fjällen falla gällande det smygradikala EU-projektet

mån 19 febr 2018

Vuxenfjortisarna på svenska tjej-kanalerna 5 och 9 Discovery... Dom har satsat enorma resurser på OS. Men man har också fått mycket kritik för att bedriva hejarklacks-journalistik, sakna integritet och satsa på stora namn snarare än erfarna experter...

Naturligtvis finns det massor som gillar tjej-TV...

Tjej-TV är som reklam-TV... det är upprepning som gäller, i all evighet...



Verkligen felskjutet

Om ni inte vet vad falska nyheter är så hör på den resande utsocknes ljugare- konsulten... ”Flen har en stor potential”...

Fast hade Jocke Berg fått tillbringa tonårstiden i Flen, Katrineholm eller Oxelösund hade Kents låtar sannolikt varit ännu lite mer ångest-laddade...

Jag är född i Eskilstuna. Jag har bott där, om än en väldigt kort tid av mitt liv. Jag har besökt släkt och vänner i Eskilstuna. Jag har jobbat i Eskilstuna, på SOS Alarm larmcentral. Jag förstår varför Jocke Bergs texter ibland kan kännas allt annat än euforiska eller puttinuttiga. Eskilstuna var – och är – en miljö som lägger grunden för sådana känslor. Hade Jocke Berg växt upp i Trosa eller Nyköping så hade förmodligen alla låtar varit i samma stil som ”Utan dina andetag”. Hade Jocke Berg fått tillbringa tonårstiden i Flen, Katrineholm eller Oxelösund hade Kents låtar sannolikt varit ännu lite mer ångestladdade...

Idag sitter jag och grubblar över hur Kent hade kunnat låta om de hade fått växa upp i dagens Eskilstuna, och inte i dåtidens stad. Hur hade Jocke Bergs texter sett ut med kravaller på Fristadstorget på hornhinnan? En låt om en fritidsgård som utsätts för raketattacker och gatstenar som brutits upp för att kastas på polisen? Om en utveckling som har gett en redan deppig stad ännu en nyans av mörker. Mörka låtar hade blivit ännu mörkare. Den där lilla träpaviljongen utanför Bergs skola som eldades upp hade framstått som ett stort ”Jaha?”...

I Hagnesta Hill, i en skogsdunge bakom de identiska husen, hittades en ung kvinna död igår. En liten flicka har förlorat sin unga mamma. Polisen säger dråp eller mord, ingen vet säkert än. Nästa gång jag åker förbi Hagnesta Hill på E20 eller Strängnäsvägen kommer jag inte tänka på en magisk skiva, utan på ett mord...

Hade Jocke Berg växt upp i dagens Eskilstuna hade han kunnat skapa en herrans massa mästerverk av eländet. Om han bara hade orkat…

ESKILSTUNA

sön 18 febr 2018

Nöjesresor till Auschwitz växer på trän... ska hon veta, riksdagskandidaten för Fi...

Myten om det tilltagande näthatet har idag upprepats så många gånger att få längre ifrågasätter den. Detta är också någonting man inom den postmoderna vänstern vet att utnyttja maximalt. Så fort det egna beteendet ifrågasätts, hänvisar man till näthat. Så fort man gjort bort sig, hänvisar man till näthat. Så fort man förlorat en debatt, hänvisar man till näthat. Så fort man blir anklagad för att själv ha betett sig illa, hänvisar man till näthat. Och så vidare...

Taktiken är ful, lömsk, genuint ohederlig och direkt farlig, men har visat sig kusligt effektiv. Den gängse bilden av ett näthat som antagit epidemiska proportioner ifrågasätts så gott som aldrig, utan påståenden som den nu aktuella politikerns tas i regel utan vidare för sanning. Detta trots att de ofta inte överlever en granskning...

Konsekvensen av detta är inte bara frånvaron av följdfrågor, utebliven granskning och att kallhamrade demagoger kommer undan med lögner. Konsekvensen av detta är dessutom en tämligen bred politisk och medial konsensus om att inskränkningar av yttrandefriheten blivit nödvändiga. Det hela är både skrämmande och ofriskt, men också en fullt naturlig konsekvens av att myten om det epidemiska näthatet upphöjts till norm...


Mer om myten om näthatet

När det häromåret rapporterades att Alice Bah Kuhnke på sitt arbetsrum hade en bonad med texten "Visst behöver vi en kulturrevolution nu", väckte detta stor uppmärksamhet. Att kulturministern på detta sätt romantiserade en kommunistisk massaker som uppskattas kostat mellan en halv och två miljoner människor livet fyllde mången skeptiker till massmord med avsky...


Hade Sverige haft en fungerande samhällsdebatt, och hade man i Sverige förmått fylla en floskel som alla människors lika värde med till exempel en ambition att döma alla efter samma måttstock, hade Alice Bah Kuhnke blivit granskad för vad hon är, nämligen en farlig extremist. Bakom den spralliga framtoningen, det sympatiska leendet och det klingande skrattet, återfinns en person som systematiskt arbetat för att tysta meningsmotståndare, öka statens makt över kulturen och att stärka extremisters ställning...



Alice Bah Kuhnke inledde sin karriär inom statsförvaltningen på dåvarande Ungdomsstyrelsen, varifrån hon började stödja antisemiter, islamister och terrorister med skattepengar. Som kulturminister valde hon sedan att låta samma ljusskygga krafter hon samarbetade med då utforma en statligt finansierad informationskampanj om så kallad islamofobi, som då den presenterades visade sig bestå av en uppsättning konspirationsteorier sammanställda av den svenska avdelningen av islamistiska Muslimska brödraskapet...


Alice Bah Kuhnke har dock inte på något sätt nöjt sig med detta. Under hennes ledning har ett stort arbete för att omstöpa anrika museer till postmoderna propagandainstitutioner inletts. Hon har därtill begått ministerstyre genom att, efter att ha läst en synnerligen subjektiv debattartikel av Jonas Gardell, hota Facebook med statlig censur för att förhindra spridning av så kallade falska nyheter. Och så vidare...

Detta är talande, inte bara för den förljugna svenska samhällsdebatten i stort, utan också för den monumentala oförmågan att se kulturrevolutionären och islamistmecenaten Bah Kuhnke för vad hon faktiskt är...

Alice Bah Kuhnke, auktoritär kulturrevolutionär med immunitet

Är det så illa som Fnordspotting skriver...

 

I vår fortsatta analys av chemtrailsens bakgrund och syften skall vi nu se på hur den ondsinta ideologin att sprida kemikalier i atmosfären kan kombineras med ett annat av de största hoten mot mänskligheten, nämligen den elektro-magnetiska strålningen...

Detta avsnitt är utan tvekan det svåraste att skriva, inte bara på grund av den tekniska komplexiteten, utan framför allt på grund av det hemlighetsmakeri som omger hela verksamheten. Detta i sin tur beror på att vi nu skall studera framtida vapensystem...

Vårt samhälle bombarderas med elektromagnetisk strålning, en strålning som i många avseenden blivit en del av vår vardag i form av mobiltelefoner, surfplattor, Wi-Fi anläggningar för datorer och TV samt inte minst våra vanliga elinstallationer genom strålande trådlösa elmätare och LED-lampor med sina sladdar och transformatorer. Från 4G tar vi snart steget till 5G, utan att kunna överblicka konsekvenserna för vår hälsa. Men det finns också en potentiell strålning som kommer att överträffa det mesta av den vardagliga strålningen, nämligen den som vi skall försöka länka till genom pågående geoengineering...

Att moln skapas genom att spraya aluminiumoxider m.m. i skyn har vi kunnat konstatera är ett faktum som knappast behöver ifrågasättas mer. Konsekvenserna genom den kemiska nedbrytningen av livsbetingelserna för människor och miljö är också tydliga. Vi har också hört den officiella versionen att detta skall stoppa den globala uppvärmningen, vilket även det, om det nu vore sanningen, kommer att ha omfattande skadeverkningar genom minskad solbestrålning av allt levande...

Men när det amerikanska försvars-departementet (DOD) också lärt sig att flytta dessa moln efter behag och att skapa orkaner, översvämningar, skyfall och jordbävningar – allt detta som man påstår är effekter av den globala uppvärmning som man skulle eliminera – har man egentligen bara skapat ett vapen av en helt naturlig företeelse. Den enda skillnaden är att vädret nu skall styras av Pentagon i USA, inte av slumpmässiga väderförhållanden. Därför heter också Pentagons program för att åstadkomma detta ”Owning the weather 2025”. Om sju år skall då Pentagons program vara genomfört och den som inte passar sig riskerar att dränkas av skyfall eller svepas bort av orkanvindar...

Hoten mot mänskligheten – istället för solstrålning. Del 3

lör 17 febr 2018


I ett i Dagens Nyheter publicerat öppet brev, med så många undertecknare att det krävs en särskild sida för att lista dessas namn, avkrävde tidigare i veckan ett antal progressiva aktivister den nye rikspolischefen att börja prioritera vad man kallade för "hatbrott" lika högt som gängkriminalitet och våldtäkter...

Den som gjorde sig omaket att läsa den gymnasieuppsatsliknande texten, fann snabbt att vad som avsågs med "hatbrott" var så kallat näthat. Anledningen att man uppmanade Anders Thornberg att prioritera upp detta till ett hot i paritet med organiserad brottslighet och våldtäkt var, fick vi veta, att undertecknarna ville "försvara yttrandefriheten"...

Den uppmärksamma läsaren insåg dock snabbt att vad man i själva verket hoppades uppnå var inskränkningar av yttrandefriheten. Den som inte befunnit sig under en sten de senaste åren fann därtill att flera av undertecknarna var ökända för sin kamp mot det fria ordet och för sina ambitioner att kriminalisera meningsmotståndares åsikter. Kort sagt, i undertecknarnas ögon rådde inga tvivel om att krig faktiskt var fred...

Myten om näthatet utgör det egentliga hotet

Dagens Nyheters kulturbilaga är som ett nyhetsbrev från en av PK-ismens propaganda-centraler. Man får inte bara reda på vilket slags tankar som just nu är de mest korrekta, utan också en uppfattning om stämnings-läget i bunkern. Just nu är PK-isternas situation så svåruthärdlig att de begär polisassistans.

Den 15 februari skriver 425 av Sveriges vanligaste PK-ister – till exempel Alexandra Pascalidou, Ola Larsmo, Helle Klein och Özz Nûjen (lite djärvt, kan man tycka, att ta med honom med tanke på hans eventuella finansiering av terroristen Akilov) – ett öppet brev till rikspolischefen Anders Thornberg och begär utryckning...

Jag läser artikeln tre eller fyra gånger för att försöka förstå. Det är ingen tvekan om att författarna är arga och lider. Deras röda ögon strålar, de sprutar eld, de väser och ryter och piskar med svansen som en drake som genomborrats av ett spjut. Men man fattar inte vad som hänt...

Jo, man får reda på att ”svenskar begår via nätet brott i Sverige med svenska medborgare som brottsoffer” eller närmare bestämt, verkar det, att det förekommer ”trakasserier i sociala medier”. Det mest konkreta klagomålet är följande: ”Höjer du rösten mot antisemitism och rasism, oavsett om det är i Tyskland, Ungern eller Sverige kan du räkna med att bli utsatt för hat och hot”...

Det som gör PK-isterna så upprörda att de anser sig behöva kalla på polis är nog bara att de, kanske för första gången, fått smaka på sin egen medicin. Jag tror att de 425 PK-isternas nödrop säger något viktigt om tidsandan i nationen...

De verkar bli desperata

fre 16 febr 2018

Tro inte att Sh inte applåderar goda idrotts-prestationer... men jounalist-prestationerna är inte av samma kvalitet över lag, dess värre... pk-istiskt korrekta journalister strävar nog efter makt som Engellau beskriver det enligt nedan... men av ett satans simpelt skäl... att tillskansa sig egna personliga fördelar...

Man skall nog inte för den sakens skull förbjuda känsloyttringar av detta slaget... kapitalistiska Discovery accepterar nog inte pk-istiska övertramp som riskerar deras marknadsekonomiska image...

Redan innan OS listades han som spelens kung. Och när Shaun White anlände till Pyeongchang hyllades han som en rockstjärna. Den amerikanske snowboard-stjärnan har blivit en ikon i sin sport. Och när White i går vann sitt tredje OS-guld i karriären när finalen i halfpipe avgjordes så möttes han av vrålande fans i målgången. Beundran för 31-åringen är stor på många håll. På andra är han avskydd...

Shaun White har anklagats för sexuella trakasserier, men är inte dömd. Han har stopp för en rättslig process tack vare en ekonomisk uppgörelse. Man kan så klart tycka vad man vill om superstjärnan Shaun White, men det finns gränser. Kanal 5:s Niklas Hyland klev över en gräns, och det rejält. För när reportern intervjuade White i den mixade zone efter guldet bad han superstjärnan om en kram...

Hur tänkte Hyland? Att han äntligen fick möta sin stora idol och helt glömde bort att han har betalt för att ställa frågor, bekväma och skavande, åt en tv-kanal som sänder årets största sporthändelse? Lockelsen att få krama den coole guldsnubben verkar ha fått Niklas Hyland att tappa förnuftet och den journalistiska integriteten, åtminstone för en stund... 

Att Niklas Hyland hör till Shaun Whites stora beundrarskara känns uppenbart, och där får han väl han vara, så länge han håller det för sig själv. Och så länge han gör sitt jobb. För även om det är lätt att ryckas med i segerrus och glädjeyra så finns det alltid ett nästa steg. Som kanske inte alls är lika glatt... 

Kändes väldigt fel – hur tänkte han?

Bästa teven jag har gjort i hela mitt liv

Eftersom de politiskt korrekta observationerna avviker så radikalt från vad det sunda förnuftet tycker sig iaktta och eftersom de politiskt korrekta människorna alltså inte är förståndssvaga har jag dragit slutsatsen att PK-ismens själva syfte är vara orimlig...

Hela meningen är att normalt sunt förnuftiga människor ska stå och gapa av förvåning när PK-isterna exercerar sina föreställningar.

Och varför det, då? Jag märker på mig själv hur jag reagerar när det kommer någon och hävdar att det inte, som jag tror, finns två kön utan hur många som helst, i varje fall ett dussin. Det bara går inte att förstå. Men som normalt konflikträdd svensk vill jag inte vara så oförskämd att jag påstår att PK-isten ljuger. I stället blir jag osäker och undrar för mig själv om PK-isten vet något genomtänkt och djupsinnigt som jag inte fattat...

I vilket fall som helst så drar jag mig för att polemisera, särskilt om PK-isterna, som dominerar det offentliga samtalet, är bistert och beslutsamt eniga och dessutom aggressivt benägna att smutskasta var och en som inte delar deras sanningar. Den normalt sunt förnuftiga människan drar sig då tillbaka i stället för att konfrontera...

Detta tror jag är själva syftet. Det handlar om makt. PK-ismens idéer handlar om att täppa igen truten på vanliga människor, särskilt nettoskattebetalare som jobbar hela dagarna och därför inte har så mycket tid att forska i migrationens ekonomi, och därmed lämna etern fri för PK-isternas egen intellektuella maktutövning...

Den som har makten över orden och begreppen och därmed lyckas göra sin ideologi till samhällets dominerande ideologi, den har också makten över samhället. Det är därför PK-isterna inte vill resonera med folk som ser annorlunda på tingen. Makten resonerar inte, den fördömer. Den vet att om den förlorar minsta lilla slag om verklighetsuppfattningen så kan det vara lika potentiellt förödande som en spricka i den stora vattendammens betongvägg...

Det här spelet handlar inte om sanning, det handlar om makt...

Att förstå PK-ister

tors 15 febr 2018

Sportnörden Sh har somnat in... OS har blivit droppen...

Reportrar är synbart lättade när de intervjuar idrotts-henner och närmast

inblandade, som säger det 

pk-mässigt okontroversiella och förväntade...

Det närmast osannolika som inträffade i dagens skidskytte är alldeles sant eftersom det var i Pyeongchang det hände... men det mest sannolika hade varit placeringar mellan 30 och 70 som brukligt varit innan OS...

Wolfgang Pichler – Wikipedia

Genom dom nyfikna sport-reportrarna har vi fått veta att dom tränat väldigt bra inför OS...

Hakelius beskriver problematiken i artikeln nedan... En vanlig invändning när man tar upp ämnet gruppvåldtäkter eller västerländsk doping med journalister, är att det inte finns något säkert belägg för sådana spekulationer. Det kan lika gärna bero på andra saker. Vanliga etniska grabbar Svensson är potentiellt lika jävliga. Och så kan det förstås vara. Men det är väl bara ytterligare ett skäl att vara nyfiken? Ännu ett bra motiv för att efter bästa förmåga försöka reda ut vad som faktiskt händer, där nere i Malmö?...

Men den nyfikenheten saknas. Det läggs mer tid på att oroa sig över att de som ändå visar viss nyfikenhet, kanske inte gör det på rätt sätt. Det är det diskussionen om finansieringen av Ann Heberleins kommande bok »Våldtäkt och kultur" handlar om. Den övergripande fråga hon vill försöka svara på - begås våldtäkter oftare av män som har en viss kulturell bakgrund och vad betyder i så fall det – är en fråga väldigt många i offentligheten anstränger sig väldigt mycket för att inte vara nyfikna på. Och visst, det finns skäl att oroa sig för att både frågor och svar i ämnen av det här slaget skruvas till på ett idiotiskt sätt, men då – återigen – finns väl all anledning att själv försöka reda ut vad som försiggår. Att andra kanske gör ett dåligt jobb, kan inte vara ett argument för att själv låta bli att göra jobbet helt och hållet...

Frågan om gruppvåldtäkterna är särskilt tydlig i sin explosivitet, men kampen mot nyfikenheten förs på många andra arenor. Reportrar är synbart lättade när de intervjuar män och kvinnor på gatan som säger det okontroversiella och förväntade. De blir genast nervösa och slänger in små markörer, om den de talar med säger något som kan klassas som förgripligt...

I botten handlar det antagligen om att känslan av stabilitet har gått förlorad. Om känslan av att allt hänger på en skör tråd. Det är motsatsen till hur upplysningens frontfigurer såg på världen. För dem var världen en storslagen, häpnadsväckande och ibland ryslig verklighet, som de med obruten nyfikenhet försökte beskriva och systematisera så exakt och korrekt de kunde. De var nästan aldrig rädda för vad de skulle finna, för de litade på att det alltid var bättre att veta, än att inte göra det. Kunskapen och den klarsynta analysen gick, åtminstone på längre sikt, arm i arm med det sanna, goda och sköna.

De som ska beskriva världen i dag ser istället verkligheten som ett minfält. Och nyfikenheten som en femtekolonnare...

Reportrar är synbart lättade när de intervjuar män och kvinnor på gatan som säger det okontroversiella och förväntade...

Nog borde det vara alldeles särskilt intressant i en tid när så mycket ställs på huvudet. Tekniskt, demografiskt, politiskt, ekonomiskt, kulturellt, kriminellt, religiöst, militärt – det är svårt att finna områden där det inte finns nya problem att upptäcka, gamla sanningar att ifrågasätta och förändrade verkligheter att beskriva...

Men det händer inget särskilt. Ingenstans bränner det till. Ingen tar i, eller petar ens lite försiktigt, på något känsligt. Allt faller precis på plats där det skall, för att ingen på scen eller i publiken skulle uppleva något obehag...

Det finns en del yrken som borde drivas av nyfikenhet. Dramatikerns är ett. Journalistens ett annat. Men det är påtagligt hur nyfikenheten har blivit ett hot och en fiende för många med yrken av det slaget. Det finns en förskräcklig massa oro över vart nyfikenheten kan leda den nyfikne. Tänk om man upptäcker något obehagligt? Tänk om man tvingas konstatera att något är på ett sätt som gör att folk kan ta illa vid sig?...

Nyfikenheten har blivit farlig, därför att den kan leda till att man blir baktalad och utfrusen. Alla talar om normkritik och »normkreativitet«, men i själva verket gäller det att följa mycket strikta normer, inte sin nyfikenhet, om man vill vara säker på att inte ta några risker...

Det här är något mer än "åsiktskorridoren". Det här är en korridor som inte bara sätter väggarna för vad man ska tycka, utan väggarna för vad man ska se. Det är en verklighetskorridor. Ett fascinerande exempel är rapporterna om gruppvåldtäker i Malmö.

Ungefär ett halvdussin har nu anmälts under de senaste tre månaderna. Det är något nytt. Men ingen verkar veta hur, eller varför, eller vad...

Är det händelser som tidigare inte anmälts, som nu blir anmälda? Är det faktiskt något nytt? Polisen är noga med att saga att de inte ser några "omedelbara kopplingar" mellan de olika fallen. Det gör dem bara mer förbryllande. Det kan inte gärna bara vara slumpens spel...

Om det inte är samma gärningsmän, är det då ett utbrott av "copy-cat"- våldtäkter?

Om så, varför sker det just nu?

Eller är det "copy-cat"-anmälningar? Är det anmälarna som inspireras av varandra?

Här finns något som borde få varje svensk reporter att salivera av nyfikenhet. Något viktigt att förklara och reda ut. En obegriplighet som förblir obegriplig till ett mycket högt pris, om vi förutsätter att anmälningarna verkligen har grund...

Ändå är oviljan bland journalister att försöka gå till botten med detta påtaglig. Det beror förstås på att det finns en gnagande misstanke att förövarna kan ha invandrarbakgrund. Att det kanske till och med är så att den saken är något som måste vägas in, för att vi ska kunna förstå varför det som sker nu sker. Att det inte bara handlar om sådant som kön, socioekonomi och andra faktorer, som ingen är ovillig att tala om...

Nyfikenheten tystar journalister

 

ons 14 febr 2018

En aftonbladare som anar att vi gamla sportnördar har svårt för skrikhalsar och kärlekskranka postmoderna nyspråkare... en skojsam formulerare...

Femman har värvat in kreti och pleti och ibland känns deras sändningar som en enda stor samproduktion av alla kanaler som någonsin sänt teve i Sverige...

Den så uppburne cykelkommentatorn Roberto Vacchi har hållit ordentlig låda. För de Tour de France-betuttade är han närmast omnipotent (allsmäktig) men jag undrar om han inte skulle tjäna lite på att tagga ner några hekton... Redan första dagen, när Charlotte Kalla tog sitt första OS-guld, trodde jag att han skulle självantända i sin kommentators-hytt. Det var ett konstant larm loppet igenom och när Anders Södergren var både tagen och rörd kände Vacchi samma sak. JAG OCKSÅ!, vrålade Vacchi och lät som han hade haft inbrott i bilen...

 

En som däremot vågar utmana ”skriker du inte så finns du inte”-metodiken är skridsko-kommentatorn Kenth Borgström. På sävlig sölvesborgsblekingska går han igenom varv- och världsrekordtider som en ortoped pratar om böjsenan i ett pekfinger. På herrarnas 5000 meter slogs kanadensaren Ted-Jan Bloemen och norrmannen Sverre Lunde Pedersen om ledningen och när de korsade mållinjen hade de exakt samma tid... 6,11,61... otroligt!Tusendelar räknades och kanadensaren slog norrmannen med två. SANSLÖST! Eller som Kenth Borgström så lugnt och lindeborgskt konstaterade. Ja, det var ett spännande samlöp. Det var ett spännande samlöp. Magiskt knastertorrt och precis tvärtemot alla självutnämnda känsloutropare. Jag gillar det...

Anja har, med sin fantastiska karriär och rykte, en unik möjlighet att komma nära idrottarna, hon vet hur tankarna kan fara och hon kan prata deras språk. Men i stället daltas det något så förbannat. SVT:s doping-granskning var ”dålig tajming” och härom kvällen kände Anja att hon var tvungen att ”sprida kärlek” till Calle Halfvarsson som ”haft otur”. Otur? Han var ju helt ur slag, grabbhalvan. Plötsligt började det regna röda hjärtan över Calle på den gigantiska skärmen som om det inte redan var tillräckligt synd om honom. Vi har också fått se när Anja sjungande och dansande kastade sig i famnen på Charlotte Kalla efter OS-guldet. Allt var inte bättre förr, men då slapp vi i alla fall se Arne Hegerfors eller Stig Strand ”moonwalka” sig fram till Tord Lundström eller ”Pillan” Wiberg, göra high five och vråla ”woop woop”...

Vad Sh tycker om damerna vet ni ju redan... Sh är ju så rädd att smittas av den exhibitionistiska galen-skapen...

Leifby: ”Mute” är mest använda finessen i OS

Begrepp som post truth, fake news och påverkans-operationer är på modet. Samhällsdebatten kryllar av beskyllningar om att den ena efter den andra går Putins ärenden, etablerade journalister frossar i apokalyptiska narrativ och den klassiska konspirationsteorin har med besked tagit steget in i de fina salongerna...

Denna nyfunna omsorg om sanningen borde naturligtvis vara sund. Att slå vakt om sanningen är viktigt. Propaganda är ett av totalitarismens viktigaste verktyg, ryktesspridning kan orsaka stor skada och historien kryllar av exempel på hur påverkans-operationer skickligt iscensatta av fientliga (och för den delen också allierade) länder fått stor effekt...

Dessvärre är utvecklingen direkt osund, av den enkla anledningen att den plötsliga omsorgen om sanningen är ytterst selektiv. De många högtidliga försvarstalen för sanningen förs nämligen mot en bakgrund av skattefinansierad pseudovetenskap, statliga indoktrineringskampanjer under falsk vetenskaplig flagg, patologiska pseudodebatter, agendajournalistik och till faktagranskning förklädd propaganda...

Det är emellertid i stort sett aldrig mot detta sanningens självutnämnda riddare vänder sig. Faktum är att de i regel inte ens vänder sig mot de många många kolportörer av lögner och konspirationsteorier som faktiskt orsakar skada. Vad man i ställer vänder sig emot är att folk tar del av information som, även om denna stundom är såväl taffligt presenterad som vulgärt kommenterad, till övervägande del är sann...

Bakom begrepp som post-truth-samhälle döljer sig nämligen inte någon rädsla för osanningar skall spridas. Bakom begrepp som post-truth-samhälle döljer sig framför allt en rädsla för att medborgarna skall få tillgång till korrekt information om förhållanden, skeenden och förehavanden som personer med medial och politisk makt skulle föredra att medborgarna förblev okunniga om. Denna rädsla förstärks därtill av att de nya informationskanalerna tar marknadsandelar från de egna arbetsgivarna, och därmed också hotar den egna privilegierade ställningen...

Schrödingers post-truth-samhälle

Erwin Schrödinger – Wikipedia

Schrödingers katt – Wikipedia

Vad är nu syftet med detta bisarra tankeexperiment. Jo, att visa det absurda i att en kvantpartikel faktiskt kan befinna sig i två tillstånd samtidigt. Ända tills vi tittar efter. Först då bestämmer sig partikeln för vilket av tillstånden den ska anta...

tis 13 febr 2018

Den nationella självgod-heten blev för mycket för Sh idag... när får vi se en svart Stina Nilsson tänker Sh... det känns spännande

Jamen... jag tänker att... det känns som... jamen... jag tänker så här... det blir mycket känslor... jamen... jag tänker också att energin är otroligt viktig... det blir så fantastiskt spännande, tänker jag...

En tungomålspladdrare... tänker Sh... det känns som en evighets-maskin... jamen... det känns som känslorna... jamen... dom måste liksom... och alla utmaningar... tänker jag... precis exakt så spännande... tänker Sh...

Från kvinnokamp till feminism till radikaliserat tokskap... om ni inte förstår tokfeministernas och

islamisternas gemensamma 

strategi... fullständig dekonstruktion av det västerländska samhället... jo faen, det ser inte bättre ut... 

I dag lever vi i feminismens baksmälla, och inga smärtstillande medel hjälper mot insikterna om vad denna i grunden marxistiska rörelse har fört med sig och fortfarande för med sig, inte bara för kvinnorna utan också för männen, barnen och hela mänskligheten...

Kate Millett... tokfeminismens okrönte  drottning... Hennes tes var att familjen är en plats för slaveri, där mannen är förtryckare och kvinnan och barnen är proletariatet. Det enda hoppet för kvinnors befrielse är att springa för livet. Detta var den nya kvinnorörelsen. Kate Milletts böcker trollband de akademiska klasserna, och snart infördes ”kvinnostudier” vid högskolor över hela landet med hennes böcker som obligatorisk läsning...

Syster Mallory skriver... Kate erbjöd mig att gå med henne på ett möte hos en vän, Lila Karp. De kallade det en ”medvetandehöjande grupp”, en typisk kommunistisk övning, något som praktiserades i det maoistiska Kina. Vi samlades kring ett stort bord, och ordföranden öppnade mötet med litanior, något som liknade en katolsk mässa. Men nu var det marxism som predikades.

”Varför är vi här idag?”
”För att göra revolution!”
”Vilken typ av revolution?”
”Kulturrevolution!”
”Och hur gör vi kulturrevolution?”
”Genom att förstöra den amerikanska familjen!”
”Hur förstör vi familjen?”
”Genom att förstöra den amerikanske patriarken!”
”Och hur förstör vi den amerikanske patriarken?”
”Genom att krossa hans makt!”
”Hur gör vi det?”
”Genom att förstöra monogamin!”
”Hur kan vi förstöra monogamin?”
”Genom att främja promiskuitet, erotik, prostitution och homosexualitet!”

Det de sa gjorde mig mållös. Jag trodde inte mina öron. Vad var det här för människor?

De fortsatte med en lång diskussion om hur man går vidare mot de här målen genom att inrätta en nationell organisation för kvinnor. Det var tydligt att vad de ville ha var inget mindre än en fullständig dekonstruktion av det västerländska samhället. Strategin var att invadera varenda amerikansk institution. De måste alla infiltreras av ”revolutionen”: media, utbildningssystem, universitet, gymnasium, skolstyrelser. Sedan rättsväsendet, lagstiftarna, och även bibliotekssystemet...

Facit av radikalfeminismen: ”Så många förstörda liv”

mån 12 febr 2018

En tokfeminist och talesman för unga tjejer... som Sh har uppfattat hen... skolad i PK-Public Service-koncernen...

Jonas Karlsson, född 1977 i Karlstad, är en svensk sportjournalist, författare och krönikör. Från augusti 2016 är han programledare och kommentator på Discovery Networks Sweden...

Discovery Networks Sweden... från Wikipedia...

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/19/Discovery_Networks_Sweden.jpg/250px-Discovery_Networks_Sweden.jpg

Discovery Networks Swedens kontor i Stockholm...

Discovery Networks Sweden är ett mediehus med TV-verksamhet i Sverige. TV-utsändningen sker från Storbritannien, där företaget SBS Discovery Media Ltd har sitt säte. Den nordiska verksamheten köptes i april 2013 av Discovery Communications. Sedan september 2017 är Henriette Zeuchner VD för den svenska verksamheten.

Discovery Networks Sweden hette tidigare SBS Discovery Media. Företaget bytte namn till Discovery Networks Sweden i juni 2015.

SBS Discovery Media startades den 9 april 2013 i samband med att Discovery Communications köpte ProSiebenSat.1 Medias nordiska verksamhet. Verksamheten bildades genom en sammanslagning av SBS Nordic och Discoverys nordiska verksamhet.

De svenska TV-kanaler som kom från SBS Nordic var: Kanal 5, Kanal 5 HD, Kanal 9.
De svenska TV-kanaler som kom från Discovery var: Animal Planet, Animal Planet HD, Discovery Channel, Discovery HD Showcase, Discovery Science, Discovery World, Investigation Discovery, TLC.
De svenska radiokanaler som kom från SBS Nordic var: Mix Megapol, NRJ, Radio 107,5, Rockklassiker, The Voice, Vinyl 107,1.

Den 1 juni 2013 övertogs den svenska TV-kanalen TV11 från TV4-gruppen.

Den 1 oktober 2013 ändrades namn på TV-kanalen TV11 till Kanal 11, i likhet med systerkanalerna Kanal 5 och Kanal 9, och huvudsaklig målgrupp till unga tjejer.

Den 4 september 2014 introducerades Kanal 9 HD. Kanalen sänder samma program som Kanal 9 i HD-kvalitet.

Den 28 april 2015 såldes radioverksamheten till Bauer Media Group.

Under 2010-talet har företaget haft flera stora konflikter med TV-distributörer, som i vissa fall har lett till att populära kanaler har försvunnit ur utbudet för 100 000-tals tittare. Vad som är anledningen till de återkommande problemen är okänt för allmänheten, men stora aktörer som Telia, Com Hem, Telenor, Canal Digital och Boxer har samtliga haft allvarliga förhandlingsproblem med SBS/Discovery.

2014 hamnade koncernens amerikanske VD David Zaslav i rampljuset, då han erhöll lön och bonusar motsvarande 156.1 miljoner dollar.

Kanal 5

Kanal 9

Kanal 11

Animal Planet

Discovery Channel

Discovery HD Showcase

Discovery Science

Discovery World

Investigation Discovery

TLC

Eurosport

Eurosport 2

Nog måste man kunna skilja på jämlikhet mellan man och kvinna och tokfeminism... "ojämlikheten" mellan könen har varit massiv i våra gamla västerländer... visst... patriarkatet är ett väl inövat samhällssystem...

Patriarkat är ett samhällssystem där män har den primära makten och de flesta ledande positioner inom politiska, ekonomiska, religiösa, sociala, och finansiella institutioner domineras av män. Ett vanligt förekommande, men inte nödvändigt kriterium, för att ett samhälle skall anses vara ett patriarkat, är att det är fadern, eller en fadersfigur, som har auktoriteten över familjens kvinnor och barn...

De flesta patriarkala samhällen är även patrilinjära d.v.s. att egendomar och titlar ärvs från fader till son enbart på den manliga sidan. Exempel på detta är agnatisk arvsrätt där enbart den äldste sonen ärver föräldragården, vilket beskrivs i Gamla testamentet i Bibeln och har varit tradition bland annat i Sverige. Det finns dock exempel på patriarkala samhällen där titlar och egendom ärvs på moderns sida; dessa samhällen kallas matrilinjära...

Om vi vill ha jämlikhet mellan könen måste naturligtvis båda könen konkurrera om den primära makten på lika villkor... utifrån nån sorts basal förmåga att leda utvecklingen utifrån grundläggande kunskapskompetens och medmänsklighet... Sparreholmarn har inget emot att vi försöker oss på ett 

matriarkalt samhällssystem men att grunda ett sådant utifrån ett kvoteringssystem mellan man och kvinna är nog dömt att misslyckas...

För faen tjejer... ni är bättre utbildade än killar och som mammor överlägsna i känslorik medmänsklighet... tag kommandot då, om ni

kan... vad väntar ni på... kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen är nog dock inget bra utgångsvärde för ledarskap... 

Kvinnors raseri och den lönsamma offerrollen

sön 11 febr 2018

Relationsjournalistiken med en queer knorr, formar om det normala...

Ingår dom kanske i den gamla agendan att radikalt minska jordens befolkning...

Den kusliga exhibitionist-eliten smittar vanligt folk med sina narcissistiska drag... jo faen, narcissism är jävligt smittsamt...

Huru tråkig vore inte tillvaron utan komplotta teorier...

I jakten på tänkbara orsaker till chemtrailsen som förmörkar vår himmel, skall vi börja med att se på den gamla agendan att radikalt minska jordens befolkning. Den är allestädes närvarande överallt där ingen vill förklara varför människor far illa utan synbara motiv...

När en lite grupp av mänskligheten bestämmer sig för att styra och äga hela världen börjar man med att fundera över hur många andra människor man skulle kunna kontrollera relativt sitt eget antal. Även om man förfogar över mer distingerade vapen än skjutvapen, som exempelvis kontrollen över människors möjligheter att försörja sig, deras ekonomi, möjligheter att skaffa mat eller bota sjukdomar, en relativ kontroll över deras möjligheter att göra motstånd, tänka fritt eller friheten att internera efter behag, finns det en gräns för hur många en liten grupp kan kontrollera...

Denna proportionalitet har alltid funnits, även historiskt. Ett givet antal invånare i ett land kräver ett lika givet antal soldater eller poliser för att garantera ordningen och det existerande styret, den som önskar världsherravälde behöver självklart – som i USAs fall – också världens största armé och vapenmakt. Det 1900-tal som vi nu lagt bakom oss har varit det blodigaste i mänsklighetens historia, med ett otal revolutioner och två världskrig och hundratals miljoner människor döda. De krafter som orsakat detta är desamma som under 1970-talet för första gången tog upp till offentlig debatt tanken att jordens befolkning måste minskas radikalt – för att de som då ansåg sig ha kontrollen inte skulle behöva riskera att förlora den...

Eugeniken har funnits i mer än hundra år, den utvecklades i USA under början av 1900-talet och kom till praktisk användning under nazismen och 1930-talet. Därefter har den levt vidare i något modifierad form, från att ha fokuserat på huruvida avvikande människor hade en rätt till en plats i samhället, relativt Darwins evolutionsteori om de starkaste som grund för utvecklingen, har den i vår tid kommit att handla om hur många människor som av olika anledningar är berättigade till ett liv på jorden. Den underliggande agendan är densamma, fåtalets rätt till kontroll över flertalet, eller mer konkret – statens rätt att bestämma över liv och död...

Hoten mot mänskligheten – depopulation. Del 2.

Fortsättning