Anteckningar Det utvalda folket Den djupa staten Plattformar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

 

 

 

 

Klassiskt liberala tankar från den goda medborgaren... 

Blanda inte ihopa medborgarnas liberalism med politikernas tokliberalism...

 

Tokliberalism = Liberalism + Korporativism!

 

 

 

Den goda medborgaren gillar sin nästa. Han vet att det blir bäst för honom själv om andra människor utvecklas, sköter sig och har det bra. Därför är den goda medborgaren solidarisk.

 

Den goda medborgaren har inrättat välfärdsstaten för att få hjälp att administrera solidariteten. En av välfärdsstatens huvuduppgifter är att kostnadsfritt ställa vissa basnyttigheter till medborgarnas förfogande. Varför kostnadsfritt? Jo, för att den goda medborgaren inser att det kan gå upp och ner i livet, även för honom själv, och att det vore orättvist om den som det kanske tillfälligt gått nedåt för inte skulle få åtnjuta sådana nyttigheter, till exempel sjukvård.

 

En annan basnyttighet som den goda medborgaren gärna vill finansiera via välfärdsstaten är utbildning. Ju mer utbildning var och en får, desto bättre blir det för alla, även för den goda medborgaren själv. Han vill därför hellre betala för andras utbildning än riskera att någon på grund av snålhet eller medelsbrist låter bli att utbilda sig.

 

Ytterligare en av välfärdsstatens huvuduppgifter är att ge ekonomiskt bistånd till dem som tillfälligt eller permanent har svårigheter med försörjningen. Den goda medborgaren inser att han själv – eller hans barn, kusin eller bästa vän - kan hamna i en sådan situation och att vederbörande då kan behöva stöd av sin nästa. Återigen är det ett upplyst egenintresse som motiverar den goda medborgarens solidaritet.

 

Den goda medborgaren gillar emellertid inte att bli utnyttjad. Han vill inte hjälpa den som inte anstränger sig själv. Den som uppbär stödet måste bemöda sig att så snabbt som bidra till det goda samhället. Den goda medborgaren ställer krav på sig själv och på sin nästa.

 

Ej heller vill den goda medborgaren bli utsatt för kampanjer i form av organiserade aktioner från starka påtryckar-grupper som vill utnyttja välfärdsstaten och dess tvångsmakt för att komma åt hans egen och andra goda medborgares plånböcker.

 

 

Den goda medborgaren är angelägen att ha kontroll över dem som administrerar och bestämmer i välfärdsstaten. Det kallas demokrati, och det gillar han. Han vet att makt korrumperar och att makthavare för det mesta utvecklar ett synsätt på världen som skiljer sig från synsättet hos dem som föder makthavarna, det vill säga de underlydande.

 

Den goda medborgaren blir synnerligen upprörd om han upptäcker till exempel att de som han skickat att administrera välfärdsstaten har en helt annan människosyn än han själv. Då är risken att han börjar förakta makthavarna och ifrågasätta demokratin.

 

I en demokrati är medborgarna de politiska makthavarnas uppdragsgivare. Makthavarnas främsta dygd och uppgift är att respektera den goda medborgaren och att verka i hans anda.